Lodur

Kan väl uppdatera lite. För nån månad sen så var jag ute och reste med tåg, en bra bit norrut, och spenderade tre dagar i naturen. Hade inget tält utan enbart en sovsäck och inget liggunderlag heller, och var ju varmt och skönt på natten, men hade inte räknat med att det skulle vara samma temperatur mitt på dagen, och hade inte särskilt varma kläder så frös och skakade större delen av tiden förutom typ just på nätterna. :p

Rätt dåligt väder som sagt, med molnig och grå himmel typ 90% av tiden. Var väldigt nära att det regnade med. Lite synd att det inte gjorde det egentligen, för hade velat uppleva hur det vore att sova ute i regn sådär. Hade en regnrock med mej, och fungerade fint att dra den över sovsäcken iaf. Var typ tvungen att göra det ändå eftersom det var relativt stor risk att det skulle börja regna under två av nätterna. Den sista natten var det dimma istället, den tjockaste dimma jag någonsin upplevt, så såg bara några meter framför mej och efter det var det en kompakt vit vägg. Rätt coolt.

Var mindre coolt att mobilen laddade ur pga att det inte fanns nån täckning, och att jag därför fick klara mej utan klocka. Inte så kul när man har ett tåg hem att passa, och det heller inte går att se solen överhuvudtaget pga dimma. ;p

I övrigt så. Asatron har ju påverkats av kristendomen på så sätt att slutet av ragnarök med att folk återuppstod förmodligen inte fanns till en början, utan att det ursprungligen förmodligen bara slutade med att alla dog eller åtminstone var annorlunda. Men man kan ju undra hur mycket annat som också påverkats. Eftersom Balder är en jesusfigur som återuppstår, så kanske han egentligen aldrig dog, och att Loke därför heller aldrig blev bestraffad för det och kanske rentav förblev på asarnas sida till slutet. Men det passar ju inte riktigt in heller, utan är ju mer troligt att Loke ursprungligen var två personer, som sen flutit ihop lixom. Förmodligen jätten Utgårdaloke och Lodur (en av Odens två bröder, även kallade Vile/Ve beroende på vilken källa man utgår från), och att Loke genom tiden fått ta över vissa av deras roller och blivit en sammansmältning av dem, känns ganska sannolikt. Något jag funderade lite på, bara.

Gravitation

Inte skrivit något här på rätt länge. Inte för att jag glömt bort det eller så utan mest för att jag är lat. ;p

För några månader sen var jag iaf i Göteborg. Roligaste var att klättra upp till toppen av en kanske 70 meter hög och väldigt brant kulle täckt med träd och stora klippblock, nästan lodräta och höga klippor på flera ställen men hittade en väg där det gick att klättra upp med visst besvär.

Sov utomhus på en parkbänk också och frös halvt ihjäl för hade ingen sovsäck eller nått, och var väl typ bara ett par grader varmt plus att det blåste riktiga isvindar från havet.

Dessutom promenerade jag i sådär 12-13 timmar i sträck. Började bli trött efter sådär 1 kilometer, har ju ingen superkondition, men jag kan promenera hur långt som helst på ren viljestyrka. Problemet var bara att jag till slut fick blödande sår och så på fötterna, och kramp i benen så att jag varken kunde stå upp eller gå ett enda steg utan att det gjorde ont, etc, för viljestyrka hindrar ju tyvärr inte sånt. Men men.

Har åkt bergochdalbana med. Hade inte gjort det tidigare eftersom jag var höjdrädd och så när jag var barn, och ville testa och se hur det kändes nu. Och jag kände mej inte det minsta lilla rädd. Men var inte så hemskt roligt heller däremot, mest obehagligt. Jag har ju inget emot att det går fort, men skulle isåfall föredra att typ sitta i en bil som körde på en tom raksträcka i 250 km i timmen.

Läste förresten nyss att man inte vet exakt hur gravitation fungerar och att det visst är en stor fråga som ingen någonsin har lyckats lösa helt.

Jag skulle gissa på, att alla atomer genom att rotera och röra sej, skapar en sorts vibration eller nått som drar till sej andra atomer i närheten, och att ju mer atomer som dras ihop på det sättet desto större gravitation får de, vilket leder till att de pressas samman allt mer under det stigande trycket utifrån från nya atomer, och att det är så planeter bildas, och att allting dras inåt mot den mest kompakta och tyngsta punkten där det finns tätast mängd med atomer som roterar och rör sej.

Beroende på vilka atomer det är. Vissa atomer är ju så att säga tyngre än andra, medan atomerna i gas-planeter inte alstrar tillräckligt med tyngd/gravitation för att kunna pressas ihop till solida planeter. Sådär, så löste jag kanske en av mänsklighetens stora frågor.

Att allting roterar runt saker och inte dras rakt in i solen eller svarta hål och så, borde bero på att resten av det omgivande universum med sin totala kraft samtidigt försöker dra planeten etc åt alla andra tänkbara håll, samtidigt som den största närmaste gravitationskällan håller den på plats och bara får den att rotera runt, runt.

Fast man tror ju att det finns ett superstort svart hål i mitten av varendaste galax i universum, även om jag inte vet om man hittat något bevis på det annat än att det finns ett i vintergatan, men det är ju logiskt då att den mest kompakta massan med atomer hamnar i mitten och där utövar sin gravitation på resten av galaxen, och får allting att rotera och så vidare, och att alla galaxer kanske uppstått och formats runt svarta hål sådär. Och att gravitation är en sorts grundlag som styr hur hela universum rör sej, och därmed även en nyckel för att kunna göra beräkningar på det.

Ungefär. Tycker det känns som en hyfsat bra gissning/förklaring iaf.

Karma

En sak som är ganska värd att tänka på, det är att många personer som typ ser sej själv som goda och vänliga etc, egentligen är det på ett ganska ytligt plan. Det är nämligen så, att det kan ju vara ganska lätt att vara en god person bara sådär ändå och rent generellt, men det är ju hur långt det egentligen sträcker sej som räknas.

Det bästa sättet att rena sej från allting som är dåligt, det är nämligen att omfamna det och ta det till sej, och verkligen förstå det, och övervinna och ändå fortsätta känna positiva känslor trots allt det. Inte att bygga en mur som skyddar en från det.

Så att man kan se eller föreställa sej folk som blir brända levande eller får sina huvuden avhuggna (sånt som varit med i nyheterna den senaste tiden), eller blir torterade, och djur som dör och plågas, och barn som dör, och svält och död och våld och varenda tänkbar ond eller sorgsen sak som existerar i hela världen, etc etc, och ändå vara fortsätta vara en god person och kunna tänka gott om alla människor, och tycka synd om de som gör sånt mot andra istället för att känna hat mot dem.

Även om det är fel att tycka synd om andra än just den typen av personer, eftersom genom att tycka synd om någon så nedvärderar man och ser ner på den personen. Man ska aldrig göra något för någon på grund av att man tycker synd om dem eller använda det som skäl eller ens känna så, utan enbart göra allt av ren godhet och kärlek.

Att även kunna förlåta någon om det var man själv som drabbades av något sånt. Eftersom ju mer extrema saker man kan stå emot utan att känna negativitet, desto lättare blir det att vara en god person även när det gäller mindre och vanligare saker.

För lidande är snarare en positiv sak, eftersom att lida och utstå det är det bästa sättet att bli starkare. Främst när det gäller psykiskt lidande eftersom det har mycket större effekt än fysiskt lidande, och är svårare att skapa. Även om det så klart är först när man övervinner det som man blir starkare.

På det sättet gäller även karma, eftersom ingen ju egentligen återföds som något beroende på sin karma, men ju fler människor som har bra karma och sprider godhet, desto bättre karma får hela mänskligheten genom alla som påverkas av dem, och ju bättre och godare värld nya människor föds i desto lättare har de i sin tur att uppnå bra karma under sina liv.

Simulacrum

En sak som man kan fundera på, är att om man i framtiden kunde återuppliva/återskapa vilken livsform som helst som någonsin levt, varför skulle man göra det, och vilka skulle man välja? För att bara skapa en kopia av varenda livsform som någonsin existerat och sen låta alla samexistera med varandra tjänar ju inte direkt något syfte och vore nog inte direkt nån bra idé.

Betänk även att evolutionen vid den teknologiska tidpunkten helt skulle vara avskaffad då ingen längre skulle ha något direkt behov av att varken dö eller födas. Att kunna sträcka sej bakåt genom tiden sådär och återskapa saker vore nog rätt nära höjdpunkten av all möjlig teknologi.

Så ett val, det vore ju att återskapa alla som de tycker förtjänar att ansluta sej till dem, som har dött på grund av att teknologin under deras livstid inte kunnat hålla dem vid liv för evigt, eller av nån annan orsak, men som är intressanta och som har god potential att kunna leva i framtiden och kunna fungera med en uppgraderad intelligens.

Eftersom om evolutionen inte längre tjänar nått syfte så skulle man lika gärna kunna skapa eller återskapa nytt liv på det sättet istället för att generera något nytt från grunden.

Sen så ett annat val, det vore att återuppliva folk för att använda i simulationer eller spel. Som ett alternativ till att behöva skapa en massa artificiella karaktärer och ge dem mål och och personlighet och allt. Problemet där är, att hur skulle någon reagera på att plötsligt bli återskapad in i något sånt, och skulle de gå att använda eller bara bli permanent förvirrade och chockade?

Personer som tror starkt på ett liv efter döden skulle ju fungera rätt bra, det skulle ju kunna kännas naturligt för dem, men den typ av personer man helst vill använda är ju såna som genast skulle tänka typ "oh wow jag har förflyttats till någon helt ny värld!" och sen ger sej ut och utforskar den och som lätt kan påverkas i alla tänkbara riktningar beroende på vad den upplever tack vare en levande personlighet.

En persons hälsa vore ju inte heller något problem, man kan föryngra delar av kroppen och så samtidigt som man återskapar den, och säkert radera en del minnen med om man vill men det vore däremot mer arbete och något man nog helst skulle vilja undvika då det inte skulle bli lika naturligt då.

Ett annat alternativ vore ju att helt enkelt skapa en helt artificiell värld och låta artificiella varelser växa upp i den och plocka dem därifrån istället från det förflutna, typ odla karaktärer på det sättet och att det finns en religion eller nått som gör dem förberedda på att återskapas i det man vill använda dem till, men jag tror att använda varelser som verkligen har levt i det förflutna känns mer lockande. För det går ju att skapa en helt artificiell varelse också, som föds vuxen och bara har fått en massa minnen inplanterade, men det vore inte samma sak. Inte lika roligt och inte lika verkligt.

Borde hursomhelst finnas nån sorts speciell kombination av atomer i hjärnan man kan söka efter för att snabbt få fram de personer man vill ha, typ att vissa tankar har ett gemensamt utseende, men intressanta och komplicerade livsformer kommer ju att vara de som är av störst intresse då de har störst potential att vara intressanta och skulle dyka upp som resultat i flest sökningar.

Ja men hursomhelst, så ju intressantare och mer flexibel man är desto större chans har man att bli återupplivad i en sån framtid. Och ens hälsa eller vad man har gjort med sitt liv spelar ingen som helst roll, utan det är just hur hjärnan ser ut och hur man tänker som räknas. Därför kan man se det så, att ju mer man läser och lär sej, och ju mer spännande och större tankar och känslor man tänker och känner, desto större chans har man att bli vald, eftersom efter man dör så kommer allt man gjort att vara fruset på den platsen i tiden, och kommer att vara vad allt baseras på, så ju längre man lever och hinner utvecklas desto bättre.

Ganska så bra inspiration till att leva ett långt och intressant liv egentligen, om man tror på att
det där kanske vore möjligt. Är iaf den enda version av liv efter döden som är värd något.

Spiritus

Angående andlighet. Jag tycker det är väldigt nyttigt och bra, så länge det används som det är menat. Det handlar ju egentligen mest om att vara eller komma i harmoni med världen, så det fungerar bäst när det är enkelt, grundligt och ursprungligt. För att vara i harmoni med världen har inget att göra med att kriga för religion, eller ha en massa religiösa lagar man måste följa blint, eller en massa heliga platser och föremål, etc. Ens andlighet ska vara personlig, och inte styrd av andra utan enbart inspirerad av andra. Till exempel så kan ett vanligt träd fungera lika bra och på samma sätt som en kyrka, och om trädet dör så väljer man bara ett nytt träd istället för att bygga ett monument där trädet stod, och det finns ingen anledning att försöka få andra att samlas runt trädet utan det får de isåfall välja själva ifall de tycker det känns harmoniskt att besöka och kanske meditera vid det. För det som betyder något finns inom en själv, inte i något föremål.

Tikkun olam

Egentligen så borde alla alltid försöka vara så glada och positiva som möjligt. Visst kan man ju ändå bli upprörd och så, men det bästa är alltid att försöka lämna sånt bakom sej och känna sej positiv igen så snabbt som möjligt, eftersom det helt enkelt är vad man mår bäst av både fysiskt och psykiskt, och på det sättet sprider man mer positivitet till alla omkring sej.

För till exempel, om man vill att alla i världen ska vara gladare, vänligare och positivare, då är det enda rätta att man själv lever efter det och alltid är glad, vänlig och positiv, eftersom allting man gör påverkar andra som i sin tur påverkar andra. Och, medan man inte kan förändra så mycket ensam enbart genom det så bidrar man ändå till att påverka andra positivt.

I övrigt så tycker jag att ens nivå av vänlighet kan mätas i hur man beter sej och känner för de man tycker allra sämst/minst om, etc. Det är nämligen ett väldigt bra sätt att mäta på, eftersom det utgör grunden som allting annat står på, och det därmed påverkar allting annat. Att tänka på det sättet är ett rätt bra sätt att hitta negativa känslor hos sej själv som man kan försöka förbättra, även om det kanske inte alltid är så lätt.

För att ta ett extremt exempel, så betyder det att även om en galen seriemördare mördat hela ens familj så finns det ingen anledning att hata den personen, utan att man istället mer ska se personen typ som ett sjukt och förvirrat djur som kanske måste avlivas, för om det till exempel istället hade handlat om en rabiessmittad hund så finns det ju ingen anledning att hata hunden för det, utan den gör det ju bara för att den är sjuk, och det allra bästa vore ju om det hade varit möjligt att bota den. Och det bästa sättet att bota dåligt beteende hos folk man inte gillar är att ändå försöka vara vänlig och förstående mot dem och sprida positiv energi, istället för att låta sej själv påverkas på samma sätt av deras negativa energi, eller för den delen ge dem mer negativ energi. Även om det inte fungerar så påverkar det åtminstone litegrann. :)

Och, anledningen till att jag tog ett sånt extremt exempel är att ifall man känner att man skulle kunna låta bli att hata någon över något sånt, då blir det genast lättare att undvika att hata eller ogilla någon för mindre och vardagligare saker med.

Så, jag tycker bara att man alltid ska vara glad och positiv, och alltid försöka vara vänlig och förstående. :D

Memorativa

Uppdaterar oregelbundet för är roligare att skriva till någon annan än att skriva såhär, men tänkte
skriva litegrann nu iaf.

Läste en bok för några år sen, och där så stod det bland annat att värdet man sätter till sej själv är ens största fiende. Eftersom, det är det som gör en upprörd över allt som ens medmänniskor gör, och så hela livet igenom så kommer folk att göra en upprörd eftersom man tar till sej för mycket.

Och, att utan det så blir man osårbar, ungefär, och att man ska göra sitt bästa för att utplåna det. Ett bra sätt för det är även att ha väldigt irriterande personer i sitt liv, och man förstår nästan aldrig hur bra de är, men egentligen så ska man vara jättetacksam över såna personer, och det stod till och med att man borde anstränga sej för att försöka hitta en sån person, och att man borde skratta och vara glad över att känna en sån person, och att det lär en att bli felfri. Ungefär. Tycker det är ett ganska positivt och bra sätt att se på saker.

Kom förresten på att det finns en ganska grundläggande anledning till att krig existerar, och att människor kan välja att slåss och dö för ett land. Det är nämligen först och främst sitt genetiska arv man strider för. De flesta i ett land delar ens genetik mer eller mindre, så då alltså gör det inte så mycket om man personligen dör, eftersom ens gener ändå förs vidare genom alla andra i landet eller samhället som bär på liknande genuppsättningar. Man för nämligen inte sina gener vidare personligen, utan mer kollektivt, och så länge ens gener bärs vidare kollektivt så kan man egentligen aldrig dö, utan kan återuppstå genom tiden i otaliga olika liknande varianter. Det är den samlingen med gener som man väljer att dö för att beskydda.

Och rasism har ju sin grund i att man inte vill att ens egen genuppsättning ska förminskas, förändras och försvinna, eftersom till exempel, om genen för blont hår utplånades då skulle det ju innebära att alla som någonsin haft den genen har dött, eftersom det inte längre skulle födas personer med blont hår. Samtidigt vill man ju att sin egna genuppsättning ska vara så utbredd och stor som möjligt. (Sen kan ju saker uppstå genom mutationer och så, men det var bara ett exempel).

Bara funderar lite på varför någon i grunden kan välja att dö för sitt land, alltså. Att man vill bevara sin kultur kan ju ha lite att göra med det med, men det känns mer ytligt. Kultur och politiska system består inte på samma sätt och förändras för snabbt helt av sej själv.

Gäller väl även för grannländer där båda länderna har liknande genuppsättningar, egentligen, eftersom det upplevs som att man är mer olika än man egentligen är, på nått vis. Att nationsgränser skapar rasism på sätt och vis, och delar upp folk i två grupper.

Men, finns ju en massa olika sätt som man kan lösa allt det där på åtminstone teoretiskt.

Byronic

För någon som är dålig på att förstå hur andra reagerar på saker man säger, alltså alla subtila smådetaljer och sånt, så är det faktiskt ganska svårt att skriva något som inte går att missuppfatta på något sätt. Man måste läsa igenom allt flera gånger, fundera på varje mening och hur alla ordval kan uppfattas av olika personer, och sen så blir det ändå oftast fel.

Det kan ju lösas genom att andra påpekar eller frågar om saker man sagt som de tycker låter konstigt, så kan man förklara och förtydliga, men jag vet av erfarenhet att de flesta aldrig brukar säga något, utan bara kedjelikt kopplar ihop saker som inte stämmer tills de får en felaktig oftast negativ bild av något.

Och jag tycker att för att vara en bra person så ska man inte bara ha bra värderingar och så, utan man ska även respektera alla som har dåliga värderingar eller inte tycker som en själv, etc, och även kunna förstå varför de tycker så och kunna tycka om dem ändå, och att det är nyckeln till att kunna behandla alla sorters människor väl och även kunna förbättra dem.

Dessutom har jag inga problem med att vara vänlig och trevlig mot personer som är rakt otrevliga, utan kan lätt behandla personer som ogillar mej som vänner, och har inga problem med att ändra mej ifall jag har tänkt fel om något heller då det mesta jag tänker främst är baserat på logik. Det handlar mest bara om att jag har en spirituell syn på det hela, så att alla känslor som inte är goda är sånt som ska övervinnas och att det gör en starkare, och att det är viktigt att i grunden vara en bra person och påverka andra positivt. Att meningen med livet är att förbättra och fördjupa sin personlighet och den man i grunden är.

Så det är lite trist att någon ändå kan tro att jag någonsin säger eller gör något som inte är "menat" som rent positivt.

Dystopia

Det finns flera anledningar till att det fel att använda djur till olika sorters djurförsök inom forskning. Dels att det är fel att plåga levande varelser sådär, och dels för att det för det mesta är forskning som gäller människor, så varför ska man då utföra testerna på andra djur än människor?

Om man utförde alla såna där djurförsök på människor så skulle ju forskningen gå flera gånger snabbare och effektivare, så är det bara. Lite väl barbariskt att utföra det på vanliga människor däremot, sådär som man gjorde under andra världskriget. Det vore ju inte bättre än att göra det på djur annat än att det vore effektivare. Så, det klara alternativet vore att använda genmanipulation för att ta fram en ny sorts människa, som varken hade någon form av intelligens eller medvetande och som alltså inte ens skulle kunna leva på egen hand.

Det vore ju ganska perfekt, för en sådan varelse skulle inte kunna känna något lidande eller någon smärta, och den skulle ligga på en bakteries intelligensnivå. :)

Själva skapelseprocessen vore ju lite oetiskt däremot, eftersom det i första ledet vore vanliga människor, och man sen modifierade barnens gener på nått sätt så att hjärnans utveckling stoppades när det gällde alla funktioner utom de som var livsuppehållande, och att såna där människor på så sätt föddes. Sen skulle man väl få avla dem med varandra och sköta om hela den biten eftersom de inte skulle klara det själv, och så efter sådär 15 år kunde de första börja producera barn på löpande band som kunde användas för forskning eller för att avla fram ännu fler.

Så lite oetiskt ju, men sådär gör man ju redan med djur, så det vore faktiskt ändå en förbättring jämfört med det.

Det jag är lite fundersam över däremot, är skulle alla såna där djurförsök fungera ifall det man testade dem på inte hade något medvetande? Förmodligen skulle de det, men jag har ingen direkt koll på hur de genomför alla olika tester.

Ett annat alternativ vore kanske ifall man testade allting på virtuella varelser istället för levande varelser, och tog fram de resultat man ville ha på så sätt. Kanske vore ännu mer effektivt till och med. Men jag är osäker på vilket av alternativen som vore enklast att forska fram, båda är rätt så avancerade. En virtuell människa som vore en så perfekt avbild att man kunde testa okända saker på den och få samma resultat som i verkligheten, eller genmanipulation för att skapa människor utan medvetanden/intelligens. (Även om en del nog skulle kunna skämta och säga att det redan finns gott om såna människor, haha). ;)

Vore rätt kul ifall jag hade haft någon annan att diskutera sånt där med, men som det mesta jag skriver om så har jag aldrig diskuterat det med någon annan än mej själv.

Doctrine

När det gäller vad jag skrev lite tidigare om att man inte borde blanda in feminism och sånt i politiken, det är även för att det ju egentligen inte finns något parti som är "emot" det hela. Det finns inget parti som tydligt säger att feminism är dåligt eller att rasism är bra, tja inga partier som är stora nog att bry sej om iaf, och därför finns det inget direkt motstånd på så sätt.

Om det fanns ett större parti med såna åsikter, vilket det förmodligen finns i många andra länder (Afrika, etc), då är det däremot rätt bra att ta upp såna frågor i politiken. Men även då vore det förmodligen bättre med generella demonstrationer och liknande för att undvika politisk förföljelse.

För det jag menar med att de ska kopplas bort från politiken är ju att man istället ska se till att driva såna frågor kraftigare utanför politiken. Ingen direkt skillnad alltså utom att man struntar i att försöka bli en del av regeringen, utan ser till att påverka på andra sätt.

Hursomhelst så eftersom jag anser att man till exempel borde avskaffa lönearbete så finns det ju inte så mycket mer jag kan skriva om det egentligen, eftersom det ju skulle räcka att hänvisa till mina övriga åsikter som en lösning på allt, och de även är anledningen till att jag inte tycker att man ska fokusera så mycket på sånt där inom politiken, och att allt sånt där ska vara naturligt ändå.

Vilket i sej är en viss balansgång egentligen. Till exempel så anser jag ju att man ska vara vänlig och respektfull mot alla, och landsförvisa alla dåliga (våldsamma, etc) personer, och avrätta alla psykiskt sjuka mördare (de som aldrig skulle kunna bättra eller ångra sej alltså, utan bara skulle komma tillbaka och hämnas eller fortsätta mörda om de blev landsförvisade).

Men, när samhället inte fungerar så, hur ska man göra då? De psykiskt sjuka mördarna är ju inget problem egentligen för de får ju sitta i livstids fängelse istället, men hur ska man bemöta personer som egentligen borde kastas ut ur samhället men som man ändå tvingas dela stad/stadsdel med, ska man fortfarande fortsätta vara vänlig mot dem då? Jag anser att man ändå ska försöka vara vänlig mot dem och visa att man är bättre än dem, men det är en rätt svår fråga. Men, varken hot eller våld och sånt vore rätt iaf, det skulle inte förbättra något, så det enda alternativen är väl egentligen att antingen vara vänlig eller döda dem.

Och, det blir ju lixom snabbt en del problem om man har enskilda eller civila dödspatruller som drar runt och avrättar folk som inte förtjänar en plats i samhället pga sina ruttna personligheter. Det vore ju mer likt fascism än anarki och skulle nog kunna bli ett rätt stort blodbad. Så, därför är det bästa alternativet att försöka vara vänlig mot alla ändå, trots att de inte förtjänar det. Så långt det går. Men även det innefattas ju egentligen i det jag menar med att man inte ska blanda in människors beteende i politik, utan att man ska försöka påverka folks beteenden mer direkt istället.

Om nått av det där blev otydligt så skyller jag på att jag är sjuk och har feber, men jag är inte direkt känd för att vara tydlig med saker hursomhelst. :p